Bitterfittan Lovisa
Hej!
Det här med presentationer är alltid lurigt, men nu gör jag ett försök. Mitt andra försök, för övrigt; Jag har minsann loggat in här och försökt formulera några kärnfulla rader om mig förut, men det har, som synes i blogghistoriken, varit fruktlöst.
Utan fruktan kastar (loggar) jag dock åter in mig i den här bloggen, numera dock helt utan ambitionen att kortfattat förklara vem jag är. Herregud, vi har ju alla fått ett helt liv var för att bli de vi är- vem tusan ska då kunna sammanfatta produkten av det med bara några bokstäver?
Förresten, bokstäver är aldrig bara, inte i min värld. Pennan är mäktigare än svärdet, ord är tjockare än vatten, med text skall landet byggas upp, och så vidare. Jag gillar bokstäver och älskar ord, och om jag ska tillbe en gud så är det nog en klar fördel för såväl mig som gud som eventuella mellanhänder om vi kan ta all kommunikation i tryckt text. Drog jag kanske det här lite för långt nu? Vi lämnar det, nu och här och då och där, och skuttar raskt vidare.
I likhet med Mikaela så pluggar jag till lärare. Jag gör det dock i smyg, genom att läsa fristående kurser. Just den här terminen ägnar jag åt litteraturvetenskap, de två föregående terminerna var det svenska språket. Jag har också försökt plugga socialantropologi men det var helt klart ett misstag och det vill jag inte skriva mer om :)
Just nu matar Mikaela mig med nonstop. Jag skriver det här hos henne, eftersom jag nyligen flyttat och inte har fått igång internet än. J-mannen (som är min sambo, min anm.) och jag har köpt ett hus ute på landet. Där lallar vi omkring så mycket vi bara kan. Jag har försökt bo i stan, men det är bara att konstatera att jag är lantis. Det är vid skogsbrynet jag ska bo, och det är med J-mannen jag ska dela mitt bo, punkt och därmed basta.
Kanske har det redan framgått att jag uppskattar ordvitsar - och att jag inte tycker att de behöver vara bra för att få finnas. Jag kan börja skratta av "kontext kan vara ett svårt ord... det beror ju helt enkelt på kontexten". Nivån är stundom låg, så kan vi sammanfatta det.
Se där: Nu har jag tyckt. Då slutar jag här. Puss, kram, hej!
Jag inledde med att skriva att det inte går att sammanfatta en människa med bara några rader. Det är fortfarande min åsikt, men jag måste ändå erkänna att det ibland är väldigt roligt att försöka.
Kram.
Det här med presentationer är alltid lurigt, men nu gör jag ett försök. Mitt andra försök, för övrigt; Jag har minsann loggat in här och försökt formulera några kärnfulla rader om mig förut, men det har, som synes i blogghistoriken, varit fruktlöst.
Utan fruktan kastar (loggar) jag dock åter in mig i den här bloggen, numera dock helt utan ambitionen att kortfattat förklara vem jag är. Herregud, vi har ju alla fått ett helt liv var för att bli de vi är- vem tusan ska då kunna sammanfatta produkten av det med bara några bokstäver?
Förresten, bokstäver är aldrig bara, inte i min värld. Pennan är mäktigare än svärdet, ord är tjockare än vatten, med text skall landet byggas upp, och så vidare. Jag gillar bokstäver och älskar ord, och om jag ska tillbe en gud så är det nog en klar fördel för såväl mig som gud som eventuella mellanhänder om vi kan ta all kommunikation i tryckt text. Drog jag kanske det här lite för långt nu? Vi lämnar det, nu och här och då och där, och skuttar raskt vidare.
I likhet med Mikaela så pluggar jag till lärare. Jag gör det dock i smyg, genom att läsa fristående kurser. Just den här terminen ägnar jag åt litteraturvetenskap, de två föregående terminerna var det svenska språket. Jag har också försökt plugga socialantropologi men det var helt klart ett misstag och det vill jag inte skriva mer om :)
Just nu matar Mikaela mig med nonstop. Jag skriver det här hos henne, eftersom jag nyligen flyttat och inte har fått igång internet än. J-mannen (som är min sambo, min anm.) och jag har köpt ett hus ute på landet. Där lallar vi omkring så mycket vi bara kan. Jag har försökt bo i stan, men det är bara att konstatera att jag är lantis. Det är vid skogsbrynet jag ska bo, och det är med J-mannen jag ska dela mitt bo, punkt och därmed basta.
Kanske har det redan framgått att jag uppskattar ordvitsar - och att jag inte tycker att de behöver vara bra för att få finnas. Jag kan börja skratta av "kontext kan vara ett svårt ord... det beror ju helt enkelt på kontexten". Nivån är stundom låg, så kan vi sammanfatta det.
Se där: Nu har jag tyckt. Då slutar jag här. Puss, kram, hej!
Jag inledde med att skriva att det inte går att sammanfatta en människa med bara några rader. Det är fortfarande min åsikt, men jag måste ändå erkänna att det ibland är väldigt roligt att försöka.
Kram.
Kommentarer
Trackback
